Flexografi
Flexografi är en form av högtrycksteknik som används för att trycka på olika material, inklusive plast, metalliska filmer, cellofan och papper.
Det är en populär metod för att trycka stora volymer av förpackningsmaterial och etiketter.
Här är några punkter om flexografi:
Principen för Flexografi: Flexografi använder flexibla tryckplåtar, ofta gjorda av gummi eller en fotopolymer. Dessa plåtar är upphöjda i det mönster som ska tryckas. Tryckplåtarna applicerar bläck direkt på substratet (materialet som ska tryckas på).
Bläck och Torkning: I flexografiskt tryck används snabbtorkande bläck, ofta lösningsmedelsbaserade eller UV-härdande, vilket gör det möjligt att trycka på icke-absorberande material. Bläcket torkar snabbt vilket möjliggör hög hastighet i produktionsprocessen.
Användningsområden: Flexografi är särskilt populär för förpackningstryck, inklusive påsar, kartonger, förpackningsmaterial och etiketter. Den används också för att trycka på plastpåsar, matförpackningar, tapeter och även tidningar.
Fördelar med Flexografi: Denna tryckteknik är idealisk för stora volymer tack vare sin höga hastighet och effektivitet. Flexografi är också mångsidig när det gäller de typer av material som kan tryckas på och ger en högkvalitativ, hållbar utskrift.
Historik och Utveckling: Flexografi har sina rötter i början av 1900-talet, då den först kallades "anilintryck" på grund av de anilinbaserade bläcken som användes. Tekniken har utvecklats avsevärt sedan dess, med förbättringar i både tryckplåtar och bläck.
Flexografi är speciellt anpassad till att möta behoven i förpackningsindustrin där det krävs snabba tryckprocesser för att producera stora volymer av förpackningsmaterial, ofta med olika substrat och med höga krav på tryckkvalitet.